Kravbrevshjälp FAQ

EU • Frankrike • Tyskland • Storbritannien • Sverige • Norge • Schweiz • Orgalim • Egna satser

Kalkylator för dröjsmålsränta

Beräkna lagstadgad ränta på försenade fakturor med full period‑för‑period‑översikt.

Se vad du har rätt till — och kräv det.

  • Ränteändringar hanteras automatiskt
  • Fast ersättning där det gäller
  • Kravbrevsgenerator ingår

Gratis — ingen registrering.

Ränta beräknas till
Today
Ange fakturabelopp och förfallodatum för att se uppdelningen.

Indata

Belopp
Datumformat: DD/MM/ÅÅÅÅ
Datumformat: DD/MM/ÅÅÅÅ

Resultat

Fyll i belopp och förfallodatum för full översikt.

Exempel (endast för illustration)

EU‑ränta (euroområdet)

Huvudbelopp: €10 000 — Förfallodag: 2026‑02‑01 — Slutdatum: 2026‑03‑15

Ränta: €115,07 — Totalt att betala: €10 155,07

Detta är endast ett exempel och avspeglar inte dina egna uppgifter.

Aktuella räntor
EU‑ränta Frankrike (B2B) Tyskland (B2B) UK‑ränta Sverige Norge Schweiz
Datumet visar när räntan började gälla.

Guider och referenser

EU‑direktivet om sena betalningar (2011/7/EU)

Direktivet om sena betalningar gäller affärstransaktioner mellan företag (B2B). När det är tillämpligt har borgenären normalt rätt till lagstadgad ränta och fast ersättning vid sen betalning. Dröjsmålsränta i konsumentförhållanden regleras nationellt och kan variera mellan länder.

Lagstadgad ränta

Direktivet fastställer dröjsmålsräntan till referensräntan + 8 procentenheter. I euroområdet är referensräntan vanligtvis ECB:s main refinancing operations (MRO)‑ränta. MRO‑räntan kan ändras över tid, så den tillämpliga räntan beror på perioden.

Fast ersättning för indrivningskostnader (€40)

Utöver ränta föreskriver direktivet en fast ersättning på €40 per sen betalning som ett minimibidrag till indrivningskostnader (nationella regler kan tillåta mer i vissa fall).

Så fungerar kalkylatorn

Detta EU‑val använder historisk ECB MRO‑ränta och beräknar ränta som (MRO + 8 %), proportionellt efter antalet försenade dagar. Det lägger också till den fasta ersättningen på €40.

Observera

Direktivet sätter ramen, men nationella genomförandelagar och tillämpningsområde kan variera (särskilt utanför euroområdet där referensräntor bestäms nationellt). Vid gränsöverskridande fall eller särskilda sektorer bör du kontrollera reglerna enligt avtalets tillämpliga lag.

Nationella avvikelser (euroområdet)

Detta EU‑val (euroområdet) använder direktivets miniminivå (ECB MRO + 8 procentenheter). Vissa euroländer har högre lagstadgade räntor i nationell lag (t.ex. Frankrike, Tyskland, Österrike, Belgien och Finland). Om avtalet lyder under en av dessa jurisdiktioner kan räntan vara högre än kalkylatorn visar. Se den officiella landlistan för kontroll.

Frankrike (Code de commerce)

Frankrike är med i EU, men länder i euroområdet får sätta högre lagstadgade räntor än direktivets minimum. Enligt artikel L441‑10 i Code de commerce är standardräntan för dröjsmål i kommersiella transaktioner ECB:s MRO‑ränta + 10 procentenheter, baserad på räntan som gäller den 1 januari och 1 juli (uppdateras två gånger per år).

Tänk på

  • Om avtalet anger en annan dröjsmålsränta gäller den avtalade räntan (med förbehåll för lagstadgade minimikrav).
  • Vid offentlig upphandling är dröjsmålsräntan ECB MRO + 8 procentenheter enligt Code de la commande publique (se art. R2192‑31).

Tyskland (BGB § 288)

Tyskland använder den officiella basräntan (Basiszinssatz) fastställd av Deutsche Bundesbank, uppdaterad två gånger per år (1 januari och 1 juli). Lagstadgad dröjsmålsränta lägger ett påslag på denna basränta enligt § 288 BGB.

Lagstadgade räntor

  • B2B / icke‑konsument: Basiszinssatz + 9 procentenheter.
  • Konsument: Basiszinssatz + 5 procentenheter.

Ersättning för indrivningskostnader

Den fasta ersättningen om €40 gäller bara icke‑konsumentfordringar. Den gäller inte när gäldenären är konsument.

Detta är standardsatser. Vissa transaktionstyper kan ha andra satser enligt tysk rätt (t.ex. vissa regler när offentliga myndigheter är gäldenär).

Brittisk lagstadgad ränta (Late Payment of Commercial Debts)

Late Payment of Commercial Debts (Interest) Act 1998 gäller i England, Wales, Skottland och Nordirland för vissa kommersiella (B2B) skulder. Den gäller inte konsumentskulder. Lagstadgad ränta är 8 % per år över Bank of England‑räntan och beräknas dagligen för förseningsperioden.

Fast ersättning (indrivningskostnader)

Du kan också lägga till en fast summa per sen faktura: £40 (upp till £999,99), £70 (£1 000–£9 999,99) eller £100 (£10 000+).

Observera

Om avtalet redan anger en annan dröjsmålsränta kan den lagstadgade räntan vara otillämplig. Den gällande satsen kan också ändras om Bank of England‑räntan ändras medan fakturan förblir obetald (förseningsperioden).

Schweiz (Rechner verfügbar)

Schweiz är inte med i EU/EES. Enligt schweizisk rätt är dröjsmålsränta normalt 5 % per år. Den här kalkylatorn använder en fast ränta på 5 %; om avtalet anger en annan ränta, välj Egen ränta. Detta skiljer sig från «referensränta + marginal» och styrs typiskt av Schweiziska obligationsrätten (Art. 104–105).

Nyttig källa: Schweiziska obligationsrätten, art. 104

Sverige (räntelagen)

Svensk lagstadgad dröjsmålsränta styrs av räntelagen. Vid kommersiella sena betalningar är räntan Riksbankens referensränta + 8 procentenheter. Referensräntan kan ändras (oftast den 1 januari och 1 juli), så längre förseningsperioder bör delas upp i ränteperioder.

Fast ersättning för indrivningskostnader (450 SEK)

Utöver ränta ger svensk lag en fast ersättning om 450 SEK för indrivningskostnader i B2B/kommersiella transaktioner. Den gäller inte konsumentskulder.

Så fungerar kalkylatorn

Det här alternativet använder historiska referensräntor från Riksbanken och beräknar ränta som (referensränta + 8 %), pro‑raterat efter antalet försenade dagar. Den lägger även till den fasta ersättningen om 450 SEK.

Norge (kalkylator tillgänglig)

Norge fastställer dröjsmålsränta («forsinkelsesrente») och en standardersättning halvårsvis, med verkan från 1 januari och 1 juli. Standardersättningen gäller endast B2B (icke‑konsument). Verktyget använder dessa satser och visar standardersättningen separat.

Nyttig källa: Finanstilsynet / Norska finansinspektionen

EU utanför euroområdet

EU‑direktivet om sena betalningar (2011/7/EU) ger en gemensam ram för sena betalningar i kommersiella transaktioner. Där det gäller har borgenären normalt rätt till lagstadgad ränta och en minsta fast ersättning för indrivningskostnader.

Nyckelpunkt: referensräntan är nationell (inte ECB MRO)

För EU‑länder som inte har euro definierar direktivet «referensräntan» som den motsvarande räntan som fastställs av landets nationella centralbank. Du kan därför inte automatiskt använda ECB MRO utanför euroområdet – beräkningen måste knytas till nationella referensräntor och nationell genomförandelagstiftning.

Vad detta innebär i praktiken

  • «Bas»‑referensräntan är landsspecifik (fastställs/publiceras nationellt).
  • Lagstadgad marginal och eventuell fast ersättning implementeras i nationell lag (med lokala nyanser).
  • Räntor kan ändras över tid, så långa förseningsperioder behöver ofta delas upp i segment.

Länder i denna kategori

Danmark, Polen, Tjeckien, Ungern och Rumänien är EU‑medlemsstater utanför euroområdet (och använder därför nationella referensräntor enligt direktivets definition).

Nyttiga källor (för verifiering)

För varje land är de mest tillförlitliga startpunkterna:

  • Den nationella centralbankens sida som publicerar relevant policy-/referensränta.
  • Nationell lag/regelverk som implementerar direktivet.

Landskällor

🌍 Europa utanför EU

Utanför EU regleras dröjsmålsränta av nationell lag, och den tillämpliga räntan (och eventuell fast ersättning) kan skilja sig mycket från EU‑direktivets modell. Denna sektion sammanfattar huvudmodellen i utvalda icke‑EU‑länder.

Ukraina

Ukraina har sin egen lagstadgade modell. Ett vanligt ramverk finns i artikel 625 i Ukrainas civillag, som (i generella termer) ger ersättning kopplad till inflationsindex för förseningsperioden och 3 % per år på det förfallna beloppet, om inte annat följer av avtal eller lag.

Türkiye

I Türkiye finns ett särskilt kommersiellt ramverk för sena betalningar vid leverans av varor och tjänster enligt artikel 1530 i Turkish Commercial Code. Turkiets centralbank publicerar dröjsmålsränta och ett minimibelopp för kompensation. Separat finns även ett bredare «legal/default interest»‑system (lag nr 3095) som kan vara relevant i andra fall, och räntan kan ändras genom officiella beslut.

Nyttig källa: CBRT‑tabell för TCC art. 1530 (dröjsmålsränta + minimiersättning)

Orgalim (tidigare kallat Orgalime) standardvillkor

Orgalim, en paneuropeisk branschorganisation för ingenjörs‑ och teknikindustrin, har tagit fram standardiserade försäljningsvillkor. Dessa används i stor utsträckning i Europa och internationellt för B2B‑leverans‑ och installationsavtal. Den här kalkylatorn använder förseningsmekanismen i S2012, S2022, SI14 och SI24.

Dröjsmålsränta enligt Orgalim:

  • 8 procentenheter över ECB:s MRO‑ränta
  • + 1 % fast ersättning av utestående belopp

MRO‑räntan ändras över tid; verktyget använder korrekta perioder från förfallodagen. Jämfört med EU‑direktivet använder Orgalim procentuell ersättning i stället för fast 40 EUR.

De olika Orgalim‑standardvillkoren är upphovsrättsskyddade dokument som ägs och förvaltas av Orgalim aisbl. Se Orgalims webbplats för mer information och för att köpa de juridiska dokumenten.

USA

Ingen federal lagstadgad dröjsmålsränta

För vanliga kommersiella fakturor i USA finns ingen federal lagstadgad dröjsmålsränta som automatiskt gäller nationellt. Om ränta alls kan krävas beror utfallet oftast på:

  • avtalsvillkoren (vad parterna har avtalat); och
  • delstatsregler som gäller när avtalet är tyst (och dessa varierar mellan delstater och beroende på fordringstyp).

Med andra ord: i USA gör avtalet det mesta av jobbet.

Vad händer om avtalet är tyst?

Om avtalet inte anger dröjsmålsränta kan borgenären ändå kräva huvudfordran. Om ytterligare ränta kan utgå beror normalt på delstatlig rätt och fordringens karaktär. I många delstater kan domstol döma ut förtidsränta (prejudgment interest), särskilt när skulden är fast eller lätt att fastställa och dröjsmålet beror på utebliven betalning. Regler och räntenivåer varierar stort mellan delstater (och ibland mellan fordringstyper), så det finns ingen enhetlig “standardränta” i USA.

Praktiskt tips: Vill du ha förutsägbara resultat, skriv in en tydlig ränteklausul i avtalet. Om avtalet är tyst och beloppet är betydande, rådgör om delstatens regler om prejudgment interest innan du anger en viss ränta.

Praktisk avtalsvägledning

  1. Ange räntan tydligt (och beräkningsgrund)

    Om du vill ha förutsägbar ränta, ange:

    • räntesatsen (t.ex. “1,5 % per månad” eller “12 % per år”) och om den är enkel eller sammansatt;
    • hur räntan beräknas (dagligen/månadsvis);
    • när ränta börjar löpa (förfallodag, dagen efter förfallodag, efter en respitperiod etc.); och
    • om delbetalningar först avräknas på kostnader/ränta eller kapital.

    Undvik oklarheter som “förseningsavgifter tillkommer” utan belopp eller definitioner.

  2. Håll koll på delstatliga “usury”-gränser och klassificering

    Många delstater reglerar “ränta” och/eller “finance charges” (ofta kallat usury). Även i B2B‑sammanhang kan en aggressiv dröjsmålsränta bli ogiltig eller omklassificeras som straffavgift beroende på delstat och sammanhang.

    Praktiskt råd:

    • Håll dröjsmålsräntan kommersiellt försvarbar (skriv inte ett “straffbelopp”).
    • Överväg en säkerhetsklausul om “maximalt laglig ränta” (se exempel nedan).
  3. Bestäm om du vill ha “ränta”, “förseningsavgift” eller båda

    En förseningsavgift kan vara användbar, men den är oftast den del som lättast angrips som straffavgift om den ser oproportionerlig ut.

    Om du använder en förseningsavgift:

    • knyt den till rimliga administrativa kostnader;
    • gör den engångsvis (per faktura) snarare än löpande, om du inte har särskilda skäl; och
    • undvik att kombinera en stor förseningsavgift med en hög ränta om du inte kan motivera båda.
  4. Sätt betalningsmekaniken (det förebygger tvister)

    Ränteklausuler faller ofta när “förfallodagen” är oklar. Nyttiga mekaniker:

    • när en faktura anses mottagen (räknas e‑post?);
    • om fakturainvändningar måste göras inom en kort tid;
    • om ostridiga belopp ändå ska betalas; och
    • om köparen får hålla inne betalning för orelaterade tvister.
  5. Lägg till indrivningskostnader och verkställighet (vid behov)

    I USA beror möjligheten att få ersättning för advokatkostnader och indrivningskostnader ofta på avtalsvillkor. Vill du ha det skyddet, skriv det uttryckligen (och håll det rimligt).

    Vanliga poster:

    • “skäliga indrivningskostnader”
    • advokatarvoden
    • rättegångskostnader
    • inkassoavgifter (om du använder inkassobolag)
  6. Välj tillämplig lag och forum med avsikt

    Eftersom delstatlig rätt varierar så mycket kan lagval vara lika viktigt som räntesatsen. Välj inte en delstat slentrianmässigt; välj en som passar affären och din indrivningsstrategi. Överväg även forum/behörighetsklausuler så att du faktiskt kan driva in fordran.

  7. Beakta bransch och motpart

    Vissa områden har särskilda regler (offentliga myndigheter, bygg‑/entreprenadregler, konsumenttransaktioner). En bra klausul för “kommersiella fakturor” kan vara olämplig i konsumentfall.

Exempel på klausul om dröjsmålsränta

Detta är ett exempel på hur en klausul om dröjsmålsränta kan se ut i ett avtal (inte en universallösning):

Dröjsmålsränta.

Belopp som inte betalas i tid ska löpa med ränta om [X] % per år, beräknad dagligen, från dagen efter förfallodagen tills full betalning sker. Räntan ska inte överstiga högsta tillåtna ränta enligt tillämplig lag; om den skulle göra det ska räntan justeras ned till högsta lagliga nivå. Om inte lagen förbjuder det ska betalningar först avräknas mot indrivningskostnader, därefter upplupen ränta och därefter kapital.

Förseningsavgift.

Utöver ränta ska köparen betala en engångsvis förseningsavgift om $[Y] per förfallen faktura för att täcka administrativa indrivningskostnader.

(Håll $Y på en modest nivå om du inte har en tydlig motivering.)

Not till besökare från USA

Den här sidan fokuserar främst på Europa och utvalda icke‑EU‑jurisdiktioner. Denna USA‑del ges som allmän information för att förklara varför dröjsmålsränta i USA vanligtvis styrs av avtalsutformning snarare än en nationell lagstadgad ränta. Har du förslag på förbättringar tar vi gärna emot dem.

Kanada

Det finns ingen nationell lagstadgad dröjsmålsränta för vanliga kommersiella fakturor.

Den tillämpliga räntan (om någon) beror vanligtvis på:

  • avtalsvillkoren (det parterna kommit överens om), och
  • provinsregler som kan gälla när avtalet är tyst.

Praktisk vägledning

Om du vill ha förutsägbar dröjsmålsränta i Kanada ska du ange tydliga betalnings- och räntevillkor i avtalet (ränta, när ränta börjar löpa, ränta‑på‑ränta eller enkel ränta och eventuella avgifter).

Till våra vänner i Kanada

Den här sidan fokuserar för närvarande på Europa. Denna del är endast för informationssyfte. Om du har idéer till mer innehåll vill vi gärna höra från dig!